lördag 15 juni 2013

Mitt första möte med en blodigel


Jag upplever alltid något spännande på mina turar i naturen, och den här turen blev något av en rysare. Jag kom till en jättevacker insjö lång inne i skogen. Det var det mest idylliska stället jag sett i Sverige. Kvällssolen sken varmt över vattnet och kastade skuggar som gjorde atmosfären mysig och trivsam. Näckrosorna var på väg att öppna sig och fåglarna sång sin kvällsserenad.
 
Jag såg att någon hade rensat fisk, och då jag kollade närmare upptäckte jag något svart och ormliknande som satt på fiskrenset. Nyfiken som jag är så fiskade jag upp det för att se närmare, det var en välvuxen fet igel som var god och mätt! Tror du jag var glad att jag inte hade hoppat i sjön och badat innan??

 
Klicka för större bild


Jag har aldrig sett en igel på riktigt, men lärde på skolan att iglar är i nära släkt med daggmask och att läkarna brukade sätta de på sina patienter. Man menade på att sjukdom kom av orent blod och att man kunde bli frisk med åderlåtning. 1850 använde man 800.000 iglar i Sverige! Sverige exporterade också iglar till Tyskland och USA.

Även idag används av och till blodiglar när man syr på igen kroppsdelar och vid transplantationer. Idén är att de antikoagulerande ämnena i iglarnas saliv gör att såret fortsätter blöda och att genomströmningen förbättrar läkeprocessen. Igelspott kan också vara nyttigt vid åderbrock. Då jag hade hälsokostaffär i Norge sålde vi en kräm mot trötta ben och åderbrock som innehöll igelspott (Hirudinol)

Jag läste på lite om iglar när jag kom hem och fann att det nog kanske var en hästigel jag såg, den är svartare i färgen, och vanligare. Det är bara bodigeln som attackerar människor, och den  är ganska sällsynt i Sverige bortsätt från några få ställen: vid Upplandskusten och på Gotland och Öland.

Det finns 28 arter iglar i Sverige, likväl är det här första gången jag ser en, de måste gömma sig gott!
 
Jag tycker det här är en mycket passande anledning att använda uttrycket: " it sucks!!"
 
 
källa: Naturhistoriska Riksmuseet.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar